Det är lätt att man som nybliven klickertränare går vilse i all teori. Visst är det så att klickerträning bygger på beteendevetenskap, men man behöver verkligen inte ha en doktorsexamen för att komma igång. Våga prova, våga misslyckas, och framför allt: våga träna! Så länge man följer klickerfilosofin kan i stort sett ingenting bli så fel att det inte går att fixa i efterhand.

Vad är klickerträning?

Alla klickertränare tränar olika, men vi har alla en gemensam grund att stå på:

1. Vi använder positiv förstärkning (vi belönar det vi vill ha), utsläckning (det vi inte vill ha får ingen reaktion alls), och i viss del negativt straff (vi tar bort något som hunden vill ha för att stoppa ett beteende, oftast oss själva och chansen till belöning).
   Vi använder INTE det som, något förvirrande, kallas för positivt straff (positivt betyder rent vetenskapligt att något läggs till situationen): vi utsätter inte hunden för obehag i form av hårda ord eller (otrevlig) fysisk hantering.
   De allra flesta använder godis som förstärkare, det är naturligt för hunden att jobba för, det går fort att äta upp, och det är åtråvärt.
2. Träningen bygger på hundens egeninitiativ. Detta betyder att vi måste få hunden att vilja träna, annars går den och gör något annat. Inte nog med det, vi lockar inte heller med något som hunden vill ha för att få den att göra saker. Hundens jobb är att prova olika beteenden, vårt jobb är att markera och förstärka det beteendet vi vill ha. Alltså: först jobbar hunden, sedan kommer belöningen.
3. Vi jobbar systematiskt med en betingad förstärkare. En betingad förstärkare är ett ljud / visuellt tecken / beröring som av hunden sammankopplas med att något trevligt följer. Den lilla plastdosan som ger ifrån sig ett klickljud är oftast vårt “weapon of choice”, delfintränare använder visselpipa eftersom den hörs bättre under vatten, akvariefiskar svarar ofta bra på en ljussignal, sköldpaddor kan man knacka på skalet.
4. Klickerträning bygger på beteendevetenskap. Vi tittar på vad hunden de facto GÖR. Vi bryr oss inte om ifall hunden är arg, rädd, envis, uppstudsig, etc. Vi tittar enbart på beteenden, och förändrar dem med hjälp av förstärkning / utsläckning.

En grundläggande regel är “hundar gör det som lönar sig”. Hunden gör alltså aldrig fel, utan den följer bara den väg som ger mest utdelning. Detta ställer högre krav på oss som hundtränare, vi kan inte längre skylla på “dåligt ledarskap” eller “rasen är sådan”. Du får det du tränar, medvetet eller omedvetet!

I fortsättningen kommer jag enbart att prata om klickern, men det är viktigt att förstå att det inte är plastdosan som är “magisk”, utan träningsupplägget i stort.Det klicket gör är att “fotografera” det beteendet vi vill ha. Klicket betyder för hunden “exakt DET DÄR gjorde du rätt, och kommer att få en godisbit för”.

Med detta klart kastar vi oss över lite rena träningstips!

Belöningskvalitet

Den allra första övningen du gör är att testa vad hunden verkligen gillar. Ofta tror vi att “min hund gillar bara frolic (eller boll, eller klappar, eller leversnittar)”, men får hunden själv välja är det grillad kyckling som gäller…Att jobba med riktigt bra förstärkare gör livet så mycket enklare!

Dags att “ladda klickern”. Vi vill att det där klickljudet ska gå rakt in i hundens medvetande och få den att tänka “mmmm…kyckling…”. Det gör vi genom att klicka och mata ett antal gånger, utan att hunden gör något speciellt. Var noga med att du står passiv när du klickar, peka inte på hunden med klickern. Vi vill vara helt säkra på att det är just klickljudet som blir betingat, inte någon ofrivillig rörelse.
Du märker att hunden har förstått när den tittar på dig med hungrig blick så fort den hör klicket. Nu har du en hund som upplever klicket som en belöning, och aktivt kommer att försöka få dig att klicka.

Kriterier

Så, vad vill du att hunden ska göra? Kraven som du sätter för att hunden ska få sitt klick kallas kriterier. Att verkligen själv veta vilka kriterier man sätter är en nödvändighet. Jag rekommenderar att innan man börjar träna ett moment gör man en kriterieplan, en stegvis beskrivning som börjar med det hunden redan kan och sedan trappsteg för trappsteg höjer kriterierna tills man är vid målet. Detta stegvisa närmande kallas shejping (försvenskning av engelskans “shape”, skapa). Ju fler små, små steg du kan dela upp beteendet i, ju lättare är det att förstå för hunden.

Om du t ex vill träna target med nos mot handflata kan en enkel kriterieplan se ut så här:

1. Hunden tittar på handen
2. Hunden rör sig mot handen
3. Hunden nosar på handen
4. Hunden nosar på handflatan
5. Hunden uppsöker handen, var den än finns
6. Hunden håller kvar nosen en halv sekund
7. Hunden håller kvar nosen en hel sekund

O s v. Man kan göra stegen ännu mindre än i mitt exempel vid behov.

Tajming

Nästa svårighet är att verkligen klicka i rätt ögonblick, att ha bra tajming. I början är vi långsamma på att koppla från hjärnan till tummen, men med träning blir man bättre. Tyvärr är det så att hunden inte vet att du klickade “fel”, den kommer att göra det du klickar för och inte det du menade att klicka för. Hunden ska inte straffas för att du gör fel, så varje klick måste åtföljas av godis. Annars förlorar klicket snart sin betydelse!

Frekvens

OK, nu står ni där, du och hunden. Du har godiset på plats, klickern i handen, en hungrig hund, och kriterieplanen klar. Du väntar på att hunden ska utföra ditt “första steg”. Hunden tittar på dig en stund, och går sedan och nosar i ett hörn. Vad blev fel? Svaret ligger i belöningsfrekvensen, dvs hur ofta hunden får klick och belöning. Eftersom klickerträning till stor del bygger på hundens fria val så behöver vi göra det lönt för hunden att delta i våra fåniga lekar, och det gör vi genom att belöna den ofta.

Frekvensen hänger ihop med kriterierna, är kriterierna för höga (för svåra) så blir frekvensen för låg. Båda dessa hänger i sin tur ihop med enkel sannolikhetslära: hur sannolikt är det att hunden kommer att klara av att uppfylla mina kriterier här och nu? Om sannolikheten är väldigt låg, så måsta man börja på en betydligt lättare nivå, även om man upplever att hunden “borde” kunna bättre. Gör den det inte så kan den det inte. En bra frekvens ligger på 7 - 10 klick i minuten. Är du nere på 2-3 klick / minut så kommer din hund snart att tröttna och ge upp (om du inte har en total arbetsnarkoman).

Snålhet är en dålig vana, var generös!

Författare: Åsa Jakobsson
Hemsida: Åsas Hundar